Jossans Blogg

Ikväll ska jag åka och jobba. När jag kommer hem så sover Honsa för han ska åka och tävla imorgon. Och sen när han kommer hem så åker jag och jobbar igen och kommer inte tillbaka förrän söndag kväll... Har inte jobbat något på flera veckor och så börjar man med ett sånt där långpass. Känns lite sådär att sova över på jobbet som det är nu när ja haft ont i ryggen och bäckenet vissa kvällar och mornar. Men det funkar nog. Är ju inte så tugnt jobb direkt, men riktigt tråkigt att inte träffat något på hela helgen..

Kom på att jag inte tränat något på hela veckan. Missade måndagsgympan för då var vi och badade i Uppsala. I och för sig så rör man ju på sig en hel del i vattnet men men. Och igår när jag kollade på klockan så hade den hunnit bli för mycke så jag missade det passet igår också. Jag får väl gå upp tidigt imorgon och vara med på morgonngympan och försöka hinna med lite mer träning nästa vecka.

Vågade låta Svante vara lös idag när vi va ute och promenerade. Vi brukar ha honom lös när vi går i skogen eller på ställen där man inte möter några andra hundar eller folk. Vet iofs inte vad han skulle göra om man mötte en annan hund, tror inte att han skulle gå fram, men vill inte ge honom chansen att göra det. Men går man ner för backarna hemifrån oss så kan man nu när det är lite kallare gå över åkrarna och då vågade jag ha honom lös. Har man dessutom godis i fickan så kan man avbryta honom om han får sina stressryck och börjar bita eller bara springa runt. Han har förresten blivit mycke bättre vad gäller de rycken nu när han mognat lite. Det var mycke värre förut, då gick det knappt att avbryta honom utan att hålla i han och lugna ner honom. 

  

Medan vi var ute och gick så roade sig Sebastian i våran lillalilla backe som vi har på tomten. Den är inte så mycket till backe, men han kan vara ute och åka en liten stund innan han tröttnar.



Och åker man tillräckligt fort i den första backen (och styr åt rätt håll) så kan man förlänga åkningen med ännu en litenbacke, men den är pyttepytte liten.

Man hinner ju inte med att skriva om  dagens bravader. När jag är hemma om dagarna så sätter jag mig hellre vid datorn en stund på dagen och umgås med Honsa på kvällen när han är hemma, eller så sitter han vid datorn då. Ja då blir det ju att man skriver om vad som hände dagen innan.

Igår va Sebbe på dagis på förmiddan. Då passade jag på att träna lite apportering inomhus med Svante.



Söta hund! Han är inte riktigt så artig och samarbetsvillig som man vill att en apportör ska vara, men han e härlig och ibland går apporteringen riktigt bra, inne i alla fall. Det lyser ur hans ögon när man plockar fram en dummie och han springer glatt och hämtar, men är tveksam vid avlämningarna. Lite tråkigt blir det för både honom och mig att träna inomhus, men ute så börjar han ibland att slänga runt med apporten och vägrar komma hela vägen tillbaka. Man ser framför sig hur det hade sett ut om det va en fågel han varit ute och hämtat och slängt runt med på det sättet. Aj aj aj, inte så bra alls...

Passade på att ta lite kort på magen igår. De ända kort jag har på mig när jag väntar Sebbe är sånna där hemska bilder från slutet av graviditeten där man är helt svullen. Jag såg hemsk ut!!! Lite tråkigt att inte ha några bra bilder alls från den tiden, men det gick väl inte att få bra bilder så som jag såg ut.



Nu är jag ju inte så svullen någonstanns än, men om man tar kort på bara magen så syns ju inte det iaf.

Igår när jag vaknade så hade jag ordentligt ont i bäckenet. Jag valde därför att ringa dagis och säga att Sebastian fick vara hemma och ligga kvar i sängen tills det gick över. När Sebbe vakna, kom han som vanligt in i våran säng och la sig och mös en stund, vilket slutade med att vi blev kvar i sängen till kl 10.
Visst är det skönt med sovmorgon och sånt, men när det är mitt i veckan så blir jag nästan mer trött och kanske lite stressad av att ligga kvar för länge, än utvilad som man tycker att men borde bli.

När vi väl tagit oss upp, gett djuren mat och fått i oss frukost så försökte jag sitta framför datorn och ta det lite lugnt. Men kännde ganska snart att det är bättre att komma ut något. Det är nästan så att man får lite dåligt samvete för att man inte gör något varje dag när man har hund och barn hemma. Måste lära mig att slappna av...

Till slut så packade vi in oss i bilen och åkte först till återvinningsstationen för att tömma alla flaskor, kartonger och plastförpackningar, som jag envisas med att sortera ut från de vanliga soporna. Jag är väl inte den som sopsorterar så där hysteriskt, men jag försöker väl skölja ut mjölkkartonger och kattmatsburkar. Det blir mer och mer så det går väl åt rätt håll i alla fall.

Sen körde vi ner till havet ungefär en mil hemifrån oss. Det finns ställen närmare att komma ut till havet, men det är skönt att åka någonstanns där man vet att man kan ha hunden lös så han får springa avsig lite.



Det var alldelles vindstilla och bara lite disigt och som alltid, riktigt härligt att komma dit.
Svante fick ett av sina vanliga frihetsryck och sprang fram och tillbaka som en tok. Men för ovanlighetens skull så lät han bli att börja bita i ärmarna eller hoppa, utan när han sprungit färdigt så började han bara hoppa runt mellan klipporna och äta is från frusna pölar.



Visst ser stenen farlig ut... Svante ser spöken lite överallt. Helt plötsligt så började han morra åt en ispöl. Lilla hariga hund =)



Sebastian hoppade på isen så att det knakade.

Vi klättrade runt en del bland klipporna, men det va väldigt isigt och halt på sina ställen så man fick vara lite försiktig. Jag är ju både osmidigare och lite fegare nu med min växande mage så det blev inte lika mycket klättrande som det brukar bli på sommaren.

Riktigt skönt att komma ut en stund och även om det inte blev någon hundträning, så fick han i alla fall komma ut och röra på sig. Utan några skador åkte vi hem och fikade hos pappa och sen hem för att laga middag. Det blev en rätt härlig dag sen

Ja då ska man försöka med det här då. Som så många andra, blogga...

Jag har lite delade känslor för det här med att ha en blogg. Å ena sidan så förstår jag inte riktigt vilka som läser såna bloggar där man i stort sätt bara går igen sakligt vad man gjort och vad man ätit under dagen men jag tycker att det är konstigt att många är så öppna om sitt liv och sitt mående i en blogg som vem som helst kan veta...

Å andra sidan så tycker jag ju själv, som många andra, att det är skönt att få skriva av sig även när man inte har så mycket att skriva om. Och även om jag inte har följt någon annans blogg någonsin (förutom mammas lilla msn blogg om hennes djur å trädgård) så tycker ju även jag att det är rätt intressant att läsa, både om människor som är i lite samma situation som en själv, och om andra som lever helt olika liv och deras vardag.