Jossans Blogg

Jo husmorstips i all ära, men ricinolja det fungerade.
Och helt utan att någon av mina "skitiga" farhågor besannades.

Värkarna fortsatte och kom tätare.
Klockan 16.30 ringde jag till förlossningen och berättade hur läget va och då hade jag värkar med ungefär 4-5 minuters mellanrum. De sa att jag va välkommen att komma in om jag ville. Eftersom det va en lång resväg, och det gick så fort med Sebastian, så va det kanske bra att åka in i tid. Så klockan 17 satte vi oss i bilen och körde in till Danderyd. Jag fick först bara lustgas, vilket hjälpte länge. Men sen när jag va ordentligt öppen, så det inte va så lång tid kvar, fick jag en tillfällig ryggmärgsbedövning. Narkosläkaren klappade mig på huvudet och sa; "lycka till, nu har du en timme på dig". Då va klockan 21.45 ungefär. De sa då att det onda i värkarna nu helt skulle försvinna, och allt jag skulle känna va trycket. Det trodde jag inte ett dugg på när de sa det, men helt otroligt nog så fungerade det. Varför använde jag inte det här förra gången också?! Varför ha mer ont än man måste?! Dessutom så kunde jag ju låta bli lustgasen då. Vilket resulterade i att jag va klar i huvudet under hela slutet på förlossningen, vilket jag inte va med Sebbe. Från hans förlossning minns jag bara ett bludder. Nu kunde jag vara med i vad som hände och uppskatta stödet från de som va runt omkring. Nackdelen va ju däremot att man fick ta i lite mer själv när man krystade, vilket annars går lite mer av sig självt. Krystvärkarna började klockan 22.15, och 22.25 va hon ute.




Helt otroligt att höra det första skriket, från det lilla barn som man kämpat för att få ut. Eller så liten va hon ju inte...

Hon vägde 3870 g och va 51,5 cm lång när hon kom ut. En ganska stor flicka, som började leta efter mat nästan på en gång när hon lags på mitt bröst. Helt otroligt att det lilla livet tagit form inuti mig. Och att den underbara lilla tjejen är något som jag och Honsa skapat tillsammans går ju knappt att förstå.

Jag va uppe på fötterna inom en timme efter förlossningen. Och vid midnatt hade vi fått fika, jag hade hunnit duscha och vi hade redan ett rum klart för oss uppe på BB-hotellet. Men våran personal, som skulle skriva klart vår journal och få oss utskrivna från förlossningsavdelningen, hade blivit upptagna på annat håll med en komplicerad förlossning. Så inte förrän klockan 3 hade vi kommit upp på vårat rum. Hungriga som få, köpte vi lite att äta innan vi slocknade i sängen med våran lilla prinsessa mellan oss.

På morgonen sen så ringde de och sa att vi, om vi ville, fick åka hem efter att det gjorts en läkarundersökning på den lille, så vi ställde in oss på det. Men när vi va hos läkaren sen så sa de att det behövde göras en till undersökning när bebis va mer än ett dygn gamamal. Så skulle vi åka hem då, så fick vi komma in till DS igen nån dag den här veckan. För det fanns ingen läkare i Norrtälje som kunde göra det. Så då blev vi kvar till onsdag ändå, men lovade en läkartid på morgonen.

Och det va faktiskt rätt skönt att vara kvar. Rummet hade mer hotell- än sjukhuskänsla, så man kunde verkligen bara slappna av och göra ingenting. Johanna kom förbi en sväng på morgonen, och efter lunch ungefär så kom Chippe förbi med Sebbe. Han såg riktigt stolt ut och gick direkt fram och klappade på sin lillasyster med ett stort leende på läpparna.

Man kan nog inte få en bättre storebror än den Charlie har.

Sen kom Mamma förbi på väg hem från jobbet. Och natten till idag blev det inte allt för mycket sömn för mig. Med en rikigt hungrig liten tjej och mjölken hade inte kommit igång ordentligt än. Så det blev mycket snuttandes hela tiden. Och när vi väl somnat ordentligt, blev vi väckta av att det va dags för hörselundersökning. Den gick bra på båda öronen, och 8.40 fick vi komma till läkaren för den andra undersökningen. Så vid 11-tiden åkte vi hem.



Kändes lite overkligt att komma hem med det lilla livet. Men vi började med att skruva ihop och bädda vaggan, och såg till att få upp skötbordet medan Charlie fortfarande sov sött i bilstolen.

Svante kände att något va riktigt konstigt när pappa och bröderna kom över och lämnade honom. Han nästan kröp in i huset och började leta efter det som va annorlunda. Och han verkar vara alldelles kär i bebisen redan nu. Hela tiden ska han hålla kolla på var hon är, och gnäller hon så är han direkt där och kikar.

Nu gnäller den lilla tjejen ifrån soffan, så jag ska ta hand om henne.