Härlig dag i snöovädret
Igår ville Sebbe VERKLIGEN iväg på den där längdskidskolan. Och som den snälla mamman jag är så tog vi oss iväg i snöstormen, utan bil. Vi tog 11.20-bussen till Svanberga och käkade lunch först på pizzerian. Sen promenerade vi ner till skolan för att försöka hitta vart det skulle vara någonstanns. En snorunge dirigerade oss helt galet, och det va ju inte direkt plogat och lätt att komma fram med vagnen, men som tur va så mötte vi ett gäng med skidor som visste var det va vi skulle. Så vi hängde på dem, bara det att det visade sig att vi skulle rakt ut på en äng. Jag fick dra vagnen i ett mjukt skoterspår i nästan en kilometer, innan vi kom fram. Och då va jag nära tårar måste jag säga, det kändes som att vi aldrig skulle komma fram. Och man såg ju inga folk någonstanns heller.
Väl framme så fick Sebbe först vara med i den lilla gruppen där den yngsta va 2,5 år, men han blev ganska snabbt uppflyttad till den större som tur va. Han hade jättekul och Charlie sov nästan hela tiden, så det va rätt lyckat ändå.
Sen fick vi kämpa oss tillbaka i skoterspåret för att hinna med 15-bussen hem igen. Och även om vädergubbarna hade lovat att det skulle avta fram på dagen, kan jag säga att snöstormen höll i sig hela dagen. Vi tog endå en prommis hem till familjen Fröberg på fika sen när vi kom hem. Svante fick leka med Calle, Sebbe med Nicklas, Charlie med Emmiléne och jag med Petra. Men vägen dit va inte den lättaste, för de har inte plogat trottoarerna här på över en vecka. Men vi kom fram och det va mysigt. Sen va det bara att bege sig hemåt och börja med mat och sånt. Och efter det va jag HELT slut kan man säga. Men blir trött av att vara ute i snöstorm en hel dag, men vi hade det mysigt i alla fall.
Snorig gullunge som gnisslar tänder.
Vilket hon gör hela tiden nu.
Hur får man dem att sluta med det?
