Rutiner ska det tydligen vara
Jag tror att vi har en dotter som är en riktig rutinmänniska. Hemma är hon ju världens härligaste bebis, och är SÅ otroligt enkel att få att sova och att få nöjd. Men när man är borta så är hon dessto gnälligare. Som igår i Norrtälje. Hon ville inte sitta i knät och somna, och bilstolen dög inte. Så jag fick gå runt med henne för att hon skulle vara nöjd. Och eftersom det va långt efter hennes sovtid, numera somnar hon mellan halv 7 och 7 om kvällarna, så va hon ju ganska trött vill jag lova. Inte förrän vi satt och åt senare, klockan va väl då över åtta, så kunde hon somna i min famn. Och jag kunde då lägga ner henne i bilstolen så att jag fick fika ifred.
Sebbe va inte alls sån när han var liten. Han va lika lätt att få att somna borta som hemma. Men det va nog för att vi va korkade nog att inte skaffa några bra kvällsrutiner till honom förrän han va ungefär 2 år.
Så han va ju van vid att somna hos oss i soffan, eller i famnen. Vilket är raka motsatsen mot hur vi gjort med Charlie. Hon somnar alltid själv i sin vagga. Och det är ju viktigare att det fungerar hemma, det är ju där man är mest.
