Man FÅR vara arg på sina barn!!
Igår när jag hämtade på dagis så va jag så less på att vara mamma. Billie ville inte somna i vagnen på vägen dit, så henne va jag tvungen att släpa med in. Charlie satt och ritade, vilket hon inte ville sluta med, så jag fick bärra med henne ut i hallen. Och hon va helt galen och jag fick brottas för att få på kläderna och Billie bara skrek. Just då ville jag oxå skrika! Just då ville jag gå därifrån och lämna de där barnen till någon annn att ta hand om... Och man får tänka så! Men man får ta ett djupt andetag och brotta ner de skrikande barnen i vagnen och gå hem.
Billie hann somna i vagnen på vägen hem, och där sov hon gott sen ute i glasverandan. Och Charlie och Sebbe busade för fullt här inne och skrattde hjärtligt och högt när brorsan försökte lära henne kuragömma. Då va det jobbiga bortblåst och man känner hur härligt det är med barnen igen.
Så man får bli arg och tänka massa dumma saker om sina barn, man får bara inte göra de dumma sakerna. Utan ta ett djupt andetag och det är över fortare än du tror!
Flaskmatad
Provade ge Billie lite ersättning på flaska ikväll. Först gick det bra och hon fick i sig en del, men jag tror att det kom lite mycket så sen blev hon skitaförbannad. Så vi får införskaffa en ny napp till flaskan och försöka på nytt. Men kanske att hon fick i sig tillräckligt för att sova lite längre stund nu inatt.
Jag har varit riktigt tveksam till att börja med ersättning, eftersom det funkar så bra med amingen. Men jag fick in så bra sovrutiner för Chalie rätt tidigt med hjälp av ersättning så jag vill ge det ett försök.
Att dricka under graviditet
Att dricka alkohol under graviditet, borde vara likvärdigt med att langa till underårig.
En vän till mig nekade att servera en gravid kvinna en öl när hon jobbade i bar. Va det rätt? Ja, visst är det din kropp och du som har ansvaret över ditt barn. Men du har även ansvar över din 14-åring. Och bjuder du henne/honom på alkohol så är det straffbart.
En annan vän hade pratat med någon som tyckte att det va helt okej att dricka när man va gravid. Och hon hade varit så övertygade i sitt försvarstal, så att min vän köpte det rakt av. Men vem är då dummast? Den som är en så duktig predikant, och kan låta övertygande även de dummaste påståenden (som Hitler ungefär). Eller min vän som gick på vad hon sa?
Jag tycker i alla fall att min vän i baren gjorde helt rätt. Det är hennes ansvar som servitris, tillsammans med bartendern och vakten, att inte servera någon alkohol till underåriga. Och det va ju bara det hon nekade till att göra.
Rutiner ska det tydligen vara
Jag tror att vi har en dotter som är en riktig rutinmänniska. Hemma är hon ju världens härligaste bebis, och är SÅ otroligt enkel att få att sova och att få nöjd. Men när man är borta så är hon dessto gnälligare. Som igår i Norrtälje. Hon ville inte sitta i knät och somna, och bilstolen dög inte. Så jag fick gå runt med henne för att hon skulle vara nöjd. Och eftersom det va långt efter hennes sovtid, numera somnar hon mellan halv 7 och 7 om kvällarna, så va hon ju ganska trött vill jag lova. Inte förrän vi satt och åt senare, klockan va väl då över åtta, så kunde hon somna i min famn. Och jag kunde då lägga ner henne i bilstolen så att jag fick fika ifred.
Sebbe va inte alls sån när han var liten. Han va lika lätt att få att somna borta som hemma. Men det va nog för att vi va korkade nog att inte skaffa några bra kvällsrutiner till honom förrän han va ungefär 2 år.
Så han va ju van vid att somna hos oss i soffan, eller i famnen. Vilket är raka motsatsen mot hur vi gjort med Charlie. Hon somnar alltid själv i sin vagga. Och det är ju viktigare att det fungerar hemma, det är ju där man är mest.
Orättvisan
Lite orättvist är det ju, att pappan första tiden kan fortsätta åka iväg och göra saker som han gjort innan det lilla livet kom. Medan du måste ha bebis med dig om du ska iväg någonstanns. Nu gäller det här bara tills man har introducerat någon annan mat än tutte för bebisen, så det är ju inte SÅ långvarigt. Men om man vill amma, vilket jag vill göra så länge det fungerar, tar det ju emot lite att börja med ersättningsmatning för tidigt.
När Sebbe va liten ammade jag honom bara tills han va ungefär tre månader. För när jag hade varit ute och festat, vilket jag gjorde två gånger på de månaderna, så avtog mjölken och det va ett väldigt kämpande för att få den att komma igång igen. Så andra gången gav jag upp efter att ha kämpat i flera dagar. Nu vill jag undvika att det blir samma sak igen. Men som tur är så har jag inte något sug direkt efter att gå ut och festa som jag hade då. Känns som att jag klarar mig utan det tills jag inte ammar henne längre.
Men den 23 juli ska vi gå på Knapp Karlsson när Svenska Akademin spelar. Det får väl bli första gången hon får prova ersättning, och första gången jag är utan henne en hel kväll. Men då tänkte jag inte dricka något. Så vi kan hämta henne på vägen hem och jag kan amma henne på natten sen.
Knatteligan
De flesta föräldrarna står och ler åt hur söta de är när de spelar klungfotboll. Men sen finns det en speciell sorts pappor som står på sidan av planen. De är tysta eller något påhejjande när det går bra. Men om deras barn ligger under så skriker de saker som;
"Kom igen då, så ni får in ett mål i alla fall"
och
"Du måste springa ditåt, vem ska han annars passa till?!?!"
Det är så roligt att se.
Själv är jag en av de som står och ler, och försöker mellan matcherna förklara hur han ska spela för att lyckas bättre.
Vecka 38
Alltså att det igår gått 37 fulla veckor.
Nu börjar det närma sig slutet.
Om en vecka går vi in i de två sista veckorna.
Och det är under perioden 2 veckor innan, till två veckor efter som barnet kommer i ungefär 80% av fallen.
(tror att jag minns procenttalet rätt)
Har inte packat någon BB-väska än. Jag minns inte riktigt vad jag hade med mig förra gången, eller vad som kan vara bra att ha med sig.
Lite sköna kläder och några ombyten till bebisen ska man väl ha med sig. Necessär och babyskyddet till bilen.
När jag skulle föda Sebbe så hade jag med mig en cd-skiva med lite lugn musik, men den lyssnade vi aldrig på. Tror att det är mest stressande med musik under förlossning. Men vad vet jag? Jag kom ju aldrig mig för att prova.
Kamera och sköna tofflor kanske man ska ha med sig oxå.
Men det är ju oxå sånt som man måste packa ner i sista sekunden, för precis som necessären så är ju det saker som man vill kunna använda varje dag.
Utan barn redan idag
Lite splittrad blir man ju. Jag vill självklart att han ska vara lite mer hemma hos Chippe nu innan han börjar skolan. Men när han inte klarar av att sätta sig ner och planera in det med mig, så får det vara.
Alltid ingen framförhållning!
Trodde att vi skulle sätta oss och planera framöver nu när han kom och hämtade Sebbe, för han sa innan han åkte att vi skulle ta det när han kom fram. Så jag satte igång kaffe efter lunchen i tron om att han skulle komma in en stund då. Men korkat av mig. Han ville ta det i hallen, framför Sebbe. Och det vill inte jag, för ska vi diskutera det snabbt så blir vi bara osams. Det behöver vi inte bli framför barnet som uppfattar precis allt nuförtiden. Då blir det som att det är jag som inte låter honom vara mer hos sin pappa. Och även om så kanske är fallet, så ska det inte uppfattas så av Sebbe.
Jag ska nog ta och slänga in hund i bilen och åka en sväng hem till pappa. Får se om jag vågar ta tjuren i hornen, och fråga om pengar.
Jag HATAR verkligen att fråga pappa om pengar. Det har jag alltid gjort, mycke för att han nästan aldrig säger nej.
Konstigt va?!
Vad är jämnställdhet i föräldraskapet?
Nu vill ju jämnställdhetskämparna att föräldrarna i största möjliga mån ska dela lika på föräldraledigheten. De är nöjda med att det går åt rätt håll, men tycker att det går för sakta. "Fortsätter det att utvecklas i den här takten så kommer det inte att delas helt lika förrän år 2050", tror jag de sa. Men samtidigt så rekomenderas det att barnet ska helammas fram till det är 6 mån. Ska då mamman bara vara hemma den första tiden och sen pappan få den lite roligare tiden senare? Inte för att bebistiden inte är rolig, men det tar ett tag innan man fungerar som man ska efter att barnet kommer. Man får ju inte träna de tre första månaderna, och jag vet ju hur mycket piggare jag blir och därmed är det lättare att göra saker när man oxå kan träna. Bebistiden är mysig, men det är roligare när barnet kommer upp i ettårsåldern så man kan hitta på lite mer saker om dagarna. Det blir lixom lite mer semester då.
Jag är absolut inte emot att dela lika, men jag tror att det är ganska orimligt. Dessutom så är det papporna det skylls på när det inte delas lika. Många mammor ser det ju som sin rättighet att vara hemma längre med barnen. Hur lätt är det då för de papporna att ta den platsen?
För oss är det enkelt. Honsa har ett nytt företag där pengarna måste in. Och min fasta rad som jag hade, finns inte mer. Jag måste alltså söka nytt jobb sen, eller så hade jag tänkt börja plugga. Så för oss är det därför helt omöjligt att dela lika. Det kanske blir annorlunda om några år, om vi får fler barn sen. Om jag har fast jobb, och Honsa har någon/några som jobbar under honom så kan vi ju dela mer lika. Men att Honsa i nuläget ska ta ut mer än de 60 dagarna som han är garanterad, det kommer nog inte att fungera.
Förlossningstankar
Hon va mörkhyad men väldigt lik Honsa. Dessutom så lärde hon sig att prata på en gång. Vilket gjorde att vi inte fick ha bebis, utan det blev småbarn på en gång. Förutom det så va drömmen ganska verklig.
Det gjorde ont att föda, och i drömmen så kom jag inte ihåg så mycket av förlossningen. Jag kommer inte ihåg att det gjorde så ont när jag födde Sebbe, men det är väl sånt man förtränger kanske.
Honsa fick frågan om han började bli nervös för några veckor sen. Han såg ingen anledning att vara det nu, inte för att något skulle gå fel iaf. Han trodde att det kanske skulle bli lite nervöst när det börjar närma sig och han skulle iväg och jobba och sånt.
Jag är nervös inför förlossningen. Inte för att det ska göra ont eller att något ska bli fel. Utan snarare för om det ska hända något typ.. Jag vet inte hur jag ska beskriva det, men typ pinsamt eller äckligt.. Äh det är bara jag som är löjlig igen. Och det är ju inte direkt så att jag går runt och är orolig, utan det är vad jag tänker om jag börjar fundera på det, eller får en fråga om det.
Köpa rosa skor???
Klart att barnet ska få ha vilka skor han vill, vare sig de ser tjejiga ut eller inte. Fast samtidigt valde han ju bland andra skor tills vi såg att det inte fanns några andra i hans storlek. Och när de var de ända skorna som passade inne och fanns i hans storlek, då kunde han tänka sig att köpa dom.. Det hade ju varit värre om det va hans förstaval, det hade jag ju inte nekat honom.
Nu fick det bli så att jag köper mockasiner åt honom imorgon i Norrtälje. Och om han vill ha rosa skor i höst även om det finns andra alternativ, så är det klart att han ska få köpa ett par rosa skor. Tjejiga eller inte!!
