Man FÅR vara arg på sina barn!!
Igår när jag hämtade på dagis så va jag så less på att vara mamma. Billie ville inte somna i vagnen på vägen dit, så henne va jag tvungen att släpa med in. Charlie satt och ritade, vilket hon inte ville sluta med, så jag fick bärra med henne ut i hallen. Och hon va helt galen och jag fick brottas för att få på kläderna och Billie bara skrek. Just då ville jag oxå skrika! Just då ville jag gå därifrån och lämna de där barnen till någon annn att ta hand om... Och man får tänka så! Men man får ta ett djupt andetag och brotta ner de skrikande barnen i vagnen och gå hem.
Billie hann somna i vagnen på vägen hem, och där sov hon gott sen ute i glasverandan. Och Charlie och Sebbe busade för fullt här inne och skrattde hjärtligt och högt när brorsan försökte lära henne kuragömma. Då va det jobbiga bortblåst och man känner hur härligt det är med barnen igen.
Så man får bli arg och tänka massa dumma saker om sina barn, man får bara inte göra de dumma sakerna. Utan ta ett djupt andetag och det är över fortare än du tror!
Gud så skönt att läsa din blogg och inse att jag är inte ensam om dessa tankar!! Å jag håller helt med dig, det är helt ok att tänka onda tankar när det blir för mycket, men bara tänka. När barnen var bebisar och inte kunde tala om vad som var fel utan bara skrek och skrek, hände det ibland att jag la dem i spjälsängen och gick ut och stängde dörren. Där ute kunde jag andas, skrika och åkalla alla möjliga varelser och när jag fått ut det ur systemet, gick jag lugnt in och tog hand om den lilla bebisen ;-)
